MazarinRebus

Kommer du ihåg hur vi brukade tillbringa nätterna med att prata med varandra?
Hur jag älskade att ligga där ute på gruset och titta upp på stjärnorna och prata med dig.
Du kändes så nära,
även om vi inte ens befann oss i samma stad,
vi hade lika gärna kunnat ligga precis bredvid varandra och titta mot stjärnorna.
Jag minns hur ensamnt det blev.
Det fanns ingen där längre,
ingen som pratade med mig nätterna igenom och ingen som kunde få mitt hjärta kännas lite lättare.
Allt blev så mycket värre.
Jag önskar inget hellre än att få den där kvällen ogjord.
Förlåt, men jag kan inte sluta tänka på vår Lucia.
Jag vill visa dom stjärnorna,
jag vill tala om för dom vilken underbar plats vårat Cassiopeja är,
men dom skulle inte förstå.
Dom skulle inte förstå.